fredag 26 mars 2010

Sture Linnér har lagt ner vandringsstaven...(han behövde dock ingen stav vad jag vet)


För bara sex dagar sedan skrev jag i bloggen om vilken ångest jag hade med att författa en artikel om den store humanisten Sture Linnér. Igår kväll ringde min vän Fredrik, tillika vän med Sture, och berättade den tråkiga nyheten att Sture dog igår under en promenad i Stockholm.

Senast på eftermiddagen hade Fredrik varit i kontakt med honom och då var det samma energifyllda Sture som gladdes åt sin nya bok som snart kommer ut, samt den film som kommer i maj om hans spännande liv.

Nu är han inte med oss längre, men vilka minnen han skänkt oss. Tack.

På återseende käre Sture.

måndag 22 mars 2010

Bördi nam nam.


Vid Kronprinsessan och Daniels förlovning gick Statsministern ut i media och gratulerade det framtida brudparet med att säga:

"En kvinna av börd får äntligen sin man av folket" Ja, det var väl i all välmening som detta sades, då regeringen i slutändan måste ge sitt godkännande. Men vad menade Statsministern med börd egentligen? Jo, han ville förstås påvisa en klass-skillnad genom att använda ordet börd i sitt uttalande. Där har han och många fel. För börd har inget med klass att göra, däremot har människor genom historien gjort ordet till något "fint", någon som är "finare" än alla andra.

Well, surprise. Vi är alla av börd, du och jag och alla andra på klotet. Börd i all sin enkelhet betyder nämligen ursprung eller härkomst. Ordet har alltså inget att göra med att skilja folk åt genom att klassificera in människor i olika sorters "bördskikt". Dock kan man ju alltid lägga till epitetet Kunglig, adlig eller någon religion som man tillhör framför ordet om man nu tycker att det är viktigt.

Tänk vad ett sådant enkelt ord med en sådan enkel innebörd kan misstolkas och ta helt andra vägar i vårt språkbruk.

Detta och annat kommer vi att prata om i Gomorron Sverige på SVT imorgon bitti.


Godnatt ni alla av börd.

fredag 19 mars 2010

Ångesten slår till...


Ångesten har slagit mig i ett järngrepp, då jag ska leverera en artikel om en av de få "idoler" jag har i detta land. Jag har visserligen redan haft honom som gäst på min talkshow Peters Salonger för några år sedan. Med andra ord vet jag redan mycket om honom. Vad beror då min ångest på? Det borde väl vara väldigt enkelt att smälla ihop en bra och intressant text med all den vetskap jag besitter? Se det är just där mitt dilemma kommer in. Detta är ett personporträtt av en man som är något av ett unikom i modern svensk historia och är ännu vid god vigör trots sina 93 år.

Det är lätt att den enbart blir något av en hyllning, som han visserligen förtjänar.
Men det är inte mitt uppdrag. Mitt uppdrag är att leverera ett nyanserat porträtt till magasinet Connoisseur av en man som träffat både frivilligt och ofrivilligt människor som J.F.K, Albert Einstein, Pol Pot, Hitler, Mussolini etc. En man som varit både i diplomatin, näringslivets och Röda korsets tjänst. Författat ett 50-tal böcker och är dessutom professor i Grekiska språket och litteraturen.

Hans namn? Sture Linnér så klart.

torsdag 18 mars 2010

Grattis Caligula


Idag för 1973 år sedan föddes den man som skulle gå till historien under smeknamnet Caligula. Han blev den tredje kejsaren i Rom och hette egentligen Gaius Julius Caesar Augustus Germanicus. Caligula regerade i blott fyra år då han efter ett antal misslyckade mordförsök blev tagen av daga, medan hans farbror Claudius gömde sig bakom ett draperi i samma rum och hoppades på att bli nästa kejsare, vilket han också blev. Caligula har oftast framställts som en despotisk, maktgalen och smått vansinnig.

Det sägs att han gjorde sin favorithäst Incitatus till senator och funderade på att även utnämna den till konsul. Han skall även ha givit order om att berömda gudabilder skulle få sina huvuden utbytta mot porträtt av honom själv. Även ett Caligulatempel skall ha byggts, där det fanns en staty av guld som föreställde kejsaren. Statyns kläder byttes ut varje dag för att motsvara det som Caligula bar. Caligula hade dessutom en fäbless för "crossdressing" att klä sig som kvinna, gud eller som Alexander den store, vars bröstharnesk han norpat från dennes grav i Alexandria.

Merparten av denna information kom från en man som hette Suetonius, som var en känd Romersk författare. Det intressanta är att han föddes först trettiofyra år efter Caligulas död och självklart blivit påverkad av rykten som cirkulerade under hans tid.

Därefter satt sig ner, författat ett mastodont-verk om en hel drös kejsare i det Romerska imperiet där Caligula får spela rollen som "the bad guy". De få dokument som ej är skrivna av nämnda författare och är bevarade från denna tid består mest av enstaka fragment, vilket är synd för den verkligt intresserade. Men mest synd är det nog om Caligula som fortfarande framställs som något av en galning och aldrig fick en chans att skriva till Suetonius och säga:

-Nämen, vänta nu lite. Jag känner inte igen bilden av mig alls, var är dina källor Suetonius? Det här är befängt! Vad ska folk tro om mig?

Ett tvivelaktigt rykte är svårt att sudda ut när det väl fastnat.

Hipp, hipp, Hurra!

onsdag 17 mars 2010

Under construction!

Jaha, då blev jag sent omsider också en bloggare. Hur ska jag klara detta, jag menar då framför allt vad ska jag tillföra till den "intresserade" allmänheten? Kommer jag ta mig tiden för detta? Jo, intalar jag mig själv. Det ska nog gå vägen.


Välkomna till min värld.